Montenegro

Yes, da var det dax att lamna Kroatien och bege oss over till Montenegro med buss for att aterigen fa uppleva lite nya lander. Resan dit var relativt spannande, for fastnade i en jattelang bilko.. Okej, det lat inte sa spannande, men det som var bra var att var kara busschaffor korde forbi den flera kilometerlanga kon och stallde sig langst fram (!) Ganska tufft faktiskt. Sa tack vare detta blev vi "bara" ca 3 timmar sena.. En annan lite spannande, eller egentligen mer skrammande, var passkontrollen. Insag nar vi satt pa bussen, mer eller mindre i, passkontrollen att vi inte checkat ifall islanningar var valkomna i Montenegro utan visum.. Var lite svettigt dar ett tag, speciellt nar passkontrollanten tar med sig Linns pass och gar in till kontoret for att fraga en kollega. Men puh! Klarade det och kom in i landet!

Vi kom till Herceg Novia i Montenegro, en stad som ligger valdigt nara gransen till Kroatien. Har vandrade vi runt som om vi var pa varsta workouten och efter att ha klattrat upp och ner i ca tvahundratjugotusenmiljoner trappsteg (denna staden var verkligen som gjord av trappor!) med vara ryggsackar utan att hittat ett godkant boende med tanke pa pris och lage borjade vi ge upp.. Vi kan ju saga sahar: Montenegro var inte riktigt vad vi hade forvantat oss. Riktigt bottennapp faktiskt. Vi trodde vi skulle komma till en lite billigare plats an Kroatien, med underbar natur och fa turister. Och vad fick vi?
1. Ett dyrare land an Kroatien som hade Euro! (Borde kanske kolla upp det innan vi akte men tankte inte pa det..)
2. Bara sjukt mycket trappor sa langt ogonen kunde se, och ganska halvtrist miljo allmant.
3. Sjukt manga turister! Dock inte svenskar utan istallet verkade det vara tyskarna och de montenegrianska grannarna som hade ockuperat stallet.

Fanns i och for sig en fin strandpromenad/riviera, full med Yakter, men var inte riktigt det vi var ute efter..

Sa besvikna som vi var bestamde vi oss for att vi skulle minnsan inte stodja det har lander mer an nodvandigt och tog beslutet att att sova under bar himmel var det basta att gora, for att sedan kunna ta forsta bussen hem dagen darpa. Och sa gjorde vi. Vi laddade upp med bounty, chips, bananer, cola och vatten - allt vi behovde. Och sov sen 50 m fran busstationen, precis vid - ja ni forstar det nog - trappor.




   

Montenegro var ganska bajs - inte alls speciellt najs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0